Men vad innebär att man är lik någon då? Vad är det som avgör vilka man är lika? Är det när man har likadana kläder, eller i alla fall samma ”stil”? Är det när man tillhör samma socioekonomiska grupp? Är det när man har samma uppenbara intressen (eg: shopping, motorsport, bokmal osv)? Är det när man prata likadant eller när man ser nästan likadana ut?

Kan en snobb och en punkare vara lika? Skulle någon få frågan om en punkare och snobb är lika hade nog de flesta skrattat och svarat att de såklart inte är lika. De ser totalt olika ut, deras livsstilar är totalt olika (anser man) och då anser man helt enkelt inte att de är lika, och kan verkligen inte leka bra tillsammans…

Människan lever efter stereotyper. Alla människor har bilder av stereotyper (inte att blanda ihop med fördomar, det är inte samma sak. Däremot kan stereotyper LEDA vidare till fördomar, men måste inte alltid göra det). Människan delar automatiskt in andra människor i kategorier, medvetet och omedvetet och detta för att underlätta. Exempelvis på kategorier kan vara ålder, kön, etnicitet, yrkesroll osv. Men det är inte det enda. Vi har även en tendens att dela in människor efter utseende, klädstil och musiksmak med mera, eg ”punkare” ”knuttar” ”snobbar” ”rejvare” ”rika o fattiga” osv.

Människan har även en tendens att känna en stark tillhörelse till den egna gruppen de tillhör, medan de anser sig väldigt främmande för alla andra grupper än sig egen. Detta för att man själv anser sig vara så olika från ”dom andra” att man sällan ens tar reda på eventuelle likheter eller olikheter.

Jag har fått en del frågor gällande vissa av de personer jag börjat umgås lite med den senaste tiden..  Påståenden som ”dom är ju inte alls din typ av människor, varför umgås du med dom?”. Jag antar (hoppas) att de inte menar något illa om de personerna, utan dessa frågor bygger nog endast på att de är så förvånade att jag umgås med dessa personer, då vi på ytan kanske för andra ser väldigt olika ut och absolut tillhör olika kategorier. Ska vi vara ärliga kan vi nog själva haft några typiska stereotypbilder av varandra innan vi lärde känna varandra.

Men det är inte kategorin man tillhör som avgör hur lika man är en annan människa. Ibland kan man sitta där med människor som man är ”så kallat lik” och bara titta på dem och undra för sig själv vad för språk de egentligen pratar och vad de pratar om? Och ibland kan man upptäcka hur mycket gemensamt man har med en människa, som andra anser är så olik en själv pga fack, men som man själv hittar underliggande likheter med, kanske genom gemensamma upplevelser man kan ha delat tidigare i sitt liv, man kanske upptäcker nya sidor hos dom, eller hos sig själv som för en samman.

Vad jag vill ha sagt är att det finns så mycket mer under ytan att upptäcka hos människor, och ibland kan de människor man tror sig vara mest lik på ytan, vara de man förstår sig på minst, medan människor man omedvetet dömt ut, visar sig vara en funnen plats att kunna andas ut på.

För att återgå till rubriken, så kan det nog vara så. Lika barn leka bäst, man trivs med människor man finner likheter med. 

Men dessa likheter behöver inte alltid vara uppenbara, varken för dig själv, men framförallt inte för andra. Det är även så att du inte alltid kan finna dessa likheter bara genom att titta på personen, eller bara genom att fråga vad de jobbar med eller var de bor. Likheter kan vara så mycketmer än vilken social kategori du tillhör..